What we do is innocent

Idag ska mina klass göra sitt sista lucia framträdande efter 6 års skolgång tillsammans. Hör ni hur det låter? Vi har växt upp tillsammans ju. Vi gick från små barn till stora töntar. Nemen det känns faktiskt sorligt. Ska ta och packa ryggan med lucia linnet, ljus, glitter, täckbyxor och en go mandarin. Sedan sätter jag min på bussen in till stan. Hare! Edit: Kul att jag och amanda sprang runt helt lost i vår egen stad och inte hittade. Vi missade lucia tåget, men när vi väl hittade dit fick vi stå och lyssna på vår klass för sista gången. Det var fint.

Kommentarer

Lämna en kommentar om du vill/undrar över nåt:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0