Kom nyss hem från min allra sista vårkonsert och faktiskt det sista uppträdandet jag gör tillsammans med min goa klass!! Vilket både känns sorligt, men sedan är jag ändå taggad på att få börja i en ny klass till hösten. För visst kommer jag sakna allihopen och kommer nog aldrig få en lika fin klass. Dock tror jag att alla är lite less på varandra efter hela 6år, för det är en väldigt lång tid. Så det är nog bra för alla att vi går skilda vägar nu. Men det är ändå väldigt sad att skiljas åt (vilket vi egentligen inte gör, för jag menar vi bor ju fortfarande i samma stad) för vi har ju liksom vuxit upp med varandra! I slutet av våran klassresa vi var på för någon helg sedan började jag gråta väldigt mycket när musikklärarna sjöng en sång om oss. Det var bara så himla fint och det kändes bara så väldigt sorgset att nu ska man faktiskt sluta i den här klassen och lämna allihopa. Men jag alltid att titta tillbaka på alla fina minnen vi haft och le. Oh lord nu skrev jag typ en novel och pallar ej kolla stav fel, nu får det bli så här helt enkelt. Älskar er iallafall min underbara klass och tack för dessa år. Trots alla störda bråk och hetsiga diskutioner och de stunder vi haft när vi velat döda varandra, så älskar jag er alla gränslöst. Omg why i'm i so deep... jag är egentligen inte så här djup jag bara spårar. Iallafall tack för allt lodisar ♥ Please don't cry, stay positive and smile. Because u will survive with or without me. //Love Fern ← p.s Ta det där med en nypa salt.. mina dikt kunskaper är fabulösa i know. d.s p.s2 LOVE U GUYS d.s2