Ni vet när man kommer in i en sån där kris och typ kritiserar sig själv jättelätt? De är fett jobbigt. Ofta kan jag tycka att jag har ganska bra självförtroende men dagar när självkänslan når botten och man tittar sig i spegeln och känner sig jätteful - då önskar man att det fanns en spak man kunde dra i och vips svävade man på rosa moln och spelet hade vänt. Men riktigt så lätt är det ju inte. Jag försöker i stället acceptera läget och förstå att trots de där pissdagarna har man ju sina stjärndagar också bara att njuta av dom och låta livet rulla vidare.