Det känns verkligen som att allt jag försöker mig på just nu tar tid, är ansträngande och får mig att vilja gråta. Och jag vill att allt ska gå snabbt, vara lätt och få mig att må bra. Är det så mycket begärt? Har lärt mig på senare tid att jag nog inte är den mest tålmodiga människan, även fast jag gillar detaljer och noggrannhet - så kan jag inte fastna vid en uppgift allt för länge, måste få gå vidare o lösa något nytt. Jag gillar snabba svar och jag gillar när idé blir till lösning och lösning blir till handling. Vet inte vars jag vill komma med detta inlägg. Men har iallafall kommit fram till att jag är så sugen på att börja arbeta, resa mer, upptäcka nya platser och anta nya utmaningar. Känner att jag skrivit allt för många inlämningar, prov och vad har de sakerna egentligen gett mig. Såklart har de gett mig saker men att skriva en uppsats om livet i Australien ger inget om man jämför med vad det skulle ge om man faktiskt flyttade dit och upptäckte landet själv. Fattar ni vinkeln? 

Var på stan idag med Alva. Vi var och shoppade lite, fikade och snackade ut lite allmänt om livet. Hade en mycket trevlig stund må jag säga. Kom hem från nån timme sedan och snart blir det middag. Funderar faktiskt på att sätta mig och plugga nu en stund. Trots att det verkligen är det sista i världen ja vill göra, men men man måste ju görat. Vi hörs senare, kramen.

Pics^ 

And I'm over and out 

Har jag någonsin skämtat i hela mitt liv?