Tar och lägger ut lite bilder från i sommras. Kan inte förstå att det knappt hunnit bli vinter ännu och man redan saknar detta fantastiskta fenomen. Bästa, underbara sommaren. Som alla tidigare år fångade du mig med storm och fort gick det. Men aldrig någonsin tror jag att jag kännt mig så fri i själen något annat år. Tack. Jag vill säga att tack till er tidigare år för att ni funnits där, ni ligger kvar i ryggsäcken som jag alltid kommer bära med mig. Men för första gången på flera år känner jag att jag faktiskt kan ta av mig ryggsäcken, eller till och med lämna den hemma någon gång. För jag är steget närmare frihet än jag någonsin varit. Och det är jag så, så tacksam för. Så återigen, tack.